Jag är så sur och vill bara lägga mig ner och döööö... Skolan börjar imorn och jag är den mest otaggade personen som finns, jag svär.

Nu säger jag sånt som kanske inte borde komma ut öppet för alla, men jag har faktiskt länge funderat på att hoppa av gymnasiet för att jag inte orkar helt enkelt. Visst är det så att man inte alltid orkar, men man kämpar sig oftast igenom det, Men när man verkligen funderar på att hoppa av, som i mitt fall, så är man riktigt trött.

 

Jag ligger dom där extra minutrarna i sängen på morgonen, försöker känna efter om det inte är så att jag har lite ont i huvudet eller känner mig varm så att jag kan stanna hemma. Jag har börjat skita i att göra skoluppgifter och visar noll intresse på lektionerna, senast var bara någon dag innan lovet som jag sov igenom en hel lektion. Det är inte likt mig!

Många säger att hoppar man av skolan så kommer man att längta tillbaka, men jag kan säga med 99,9% säkerhet att jag inte skulle sakna skolan ett skit. Jag är ingen som tycker det är jobbigt att vara ensam eller känna att jag inte har något att göra, jag tycker att det är väldigt skönt faktiskt - rensa tankarna, vila, göra precis vad jag vill, ta hand om mig själv osv. Det är något jag föredrar framför mycket annat. Det är ju trots allt ändå bara på dagarna i såfall som man skulle vara forever alone at home, eller något i den stilen. Sen vid 3-4 tiden trillar familjen in i hemmet och kompisar slutar skolan osv osv. 

Nu vill jag inte framstå som en person som lätt ger upp, för en sådan är jag verkligen inte. Jag har gått igenom mycket i mitt liv som jag har kämpat mig igenom, och jag är en riktigt envis person dessutom. Hatar att ge upp, men när det handlar om skolan så skiter jag i det totalt, har ingen ork att stå ut, då ger jag upp. 

Ville bara skriva av mig lite, fast om det är många (eller t.om. ingen) som kommer läsa det här!
Ha det soft // M